HÄR KOMMER RÄDSLAN, GAMLE VÄN.
Jag har så länge taggat att gå ut 9:an, men nu då det väl är gjort är jag livrädd...
Det känns som om det var igår jag började 6:års, som om jag lärde mig alfabetet förra veckan. Då man vart så glad då ens väckarklocka ringde och det var dags för skolan. Då man bad om läxor. Då man längtade efter att få bli större, ta mer ansvar. Vara ute längre.
Det känns som om det var nyss jag födes, satt där liten och såg på alla underbara barnfilmer. Madicken, Nils Karlsson Pyssling, Emil, Karlsson, Bullerbyn osv.
Jag mins nu då vi flyttade hit, jag var 5 då.. huset var så stort. Jag var ännu mindre. Men jag trivdes. Åren gick, jag slutade trivas.
Men det gick över med tiden, liksom barnfilmerna som plockades undan, leksakerna, glädjen över att gå till skolan och få lära sig nya saker.
Idag fick jag veta att jag tagit mig in på Estet bild här i kalix, men jag fick även veta att min älskade Filip mest troligt ska till Ånge.. Det är det som är jobbigast.
Jag har inte insett det fören nu, men det kommer gå rakt åt helvete.
Jag vill flytta, jag vill stanna, jag vill ha han kvar, men jag kan inte tvinga han, jag vill att vi ska gå alla som gick i 9H tsm på gymnasiet, jag vill...
JAG VET INTE VAD JAG VILL!
Är jag redo för att flytta? Vill jag stanna? Är det värt att försöka? Är det klokt att ge upp? Är jag redo att ta allt detta ansvar? Är jag redo att skicka in min svarskort redan?
Allt detta snurrar i mitt huvud, och jätte mcket mer också..
Hur fan ska en 16åring kunna avgöra ngt så här stort helt själv?
Jag ska flytta 9mil bort, visst jag har vänner där men jag kommer ändå bo helt själv i min lägenhet, ibland måste man göra skrämmande saker för att få göra det man vill, man måste våga satsa för att må bra, om man inte änns försöker så får man aldrig veta. Livet består av svåra val & så äre, om man inte väljer att försöka kanske livet går i en annan riktning även om man stannar kvar. Nånting förändras hela tiden, men man ska iaf se framåt vad man än gör & jag vet att oavsett vad du nu väljer så kommer de gå bra för dej :)
Vet hur jobbigt det där valet är, och fast jag redan gjort det en gång känns det lika jobbigt denna gång. Det är skrämmande att måsta välja sin framtid när man är 16år, vad man vill och kan.
Jag har också kommit in på estet bild, och på John Bauer i Umeå. Men som det känns lutar det nog mot Kalix, att kunna bo kvar på hemmaplan ett tag och bli säkrare i vem jag är och vad jag vill. :)
